Sitter i soffan och ser på en av mina svenska favoritfilmer (och en av mina svenska favotitböcker): Populärmusik från Vittula. Jag är ju egentligen ingen filmmänniska, men just svenska filmer älskar jag. De är så enkla och innehåller inga överdrivna effekter. De känns mer äkta liksom, och särskilt denna. Inte särskilt påkostad men ändå så genuin och rolig.
Boken läste jag i gymnasiet (hade inte sett filmen innan) och jag minns hur jag fastnade för den totalt, trots att den var så sjukt skruvad.
Läser för övrigt en annan bok av samma författare (Mikael Niemi) men den verkar inte alls lika ärlig och rå som den förstnämnda. Boken heter i alla fall Svålhålet och är en novellsamling kring temat rymden, typ. Lite utav en ripoff av Liftarens guide till galaxen, fast tråkigare. Tvivlar ärligt talat på att jag kommer läsa klart deb innan den ska tillbaka till bibblan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar