Ett ögonblick

Nej men hallå där ute i cyberrymden. Eller syber som Helén insisterar på att säga.
Jag sitter på en iskall pall i en iskall affär för tillfället. Måndag förmiddag, vilken rush. NOT.
Vi har nog haft max tre kunder sedan vi öppnade men inte tappar vi modet inte. Nej då. Vi googlar och stojar så som vi alltid gör. Helén och jag. Idag fick hon för övrigt frågan: "Varför har du en apostrof på sista e:et i ditt namn?" Det var DHL-killen som frågade med ett halvelakt flin. Svaret på frågan uteblev kan man säga och ingen vet ännu vad anledningen är. Nu bjussade hon på en rolig historia om Håkan. Något om att han låg som en padda på toalettgolvet med telefon i högsta hugg medan duschvattnet spolade på. Hon skrattade.
En gång på en svenskalektion i gymnasiet så hade vi som uppgift att skriva det vi tänkte på oavkortat. Eller kanske var det under tiden på folkis. Jaja, lite så är det just nu i alla fall. Men nu får det vara nog md det roliga. Back to work.