Från en man till en annan

Inspirationslös slog jag mig precis ner i soffan framför Antikrundan. PRO-varning kanske, men vad fan - man lever bara en gång. Idag har jag inte direkt gjort något alls. Vaknade upp efter mycket om och men, tröttare än tröttast, och släpade mig iväg mot skolan. Då jag nådde rosa kiosken, som nu är röd, kom jag liksom av mig då en man vinkade åt mig. Efter att ha plockat ut hörlurarna hälsade han glatt: "Hallå! Hur är det idag?". Efter en kort konversation fortsatte jag min färd mot folkis, men nu på ett sprundlande glatt humör! Tänk att något sånt litet kan göra en på så bra humör! Och tänk vad socialt handikappade vi, generation Y(?), måste vara. Att bli helt snopen över att någon tilltalar en. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Apropå att skratta.
Gårdagen spenderades i goda vänners sällskap så att säga, men det hela började lite dramatiskt. Vix hämtade mig lite innan tio på förmiddagen varpå vi åkte ner till busstationen. Väl framme vid bussen ställde vi oss efter den stora gruppen med skolungdomar som skulle åka med till Grythyttan. Det blev min tur att betala och jag bad snällt chaffören att lägga ihop pengarna på mina två rabattkort för att jag skulle ha råd att åka till Örebro. Det visade sig senare att det ena kortet var tomt, så det var ju bra med tanke på vad som hände sedan... Chaffören, vi kan kalla honom Mats, tittade argt på mig och sa att "det har jag väl för fan inte tid med!".
"Nähä" tänkte jag och sa sedan att det var enda sättet som jag skulle ha råd med resan. Mats besvarade detta med ett irriterat mummel varpå han röt "så.!", han hade inte tagit mitt kort eller sagt vad han gjorde, och blängde på mig medan jag tryckte ner mitt ena busskort (det som det som tur var innehöll några kronor) varpå han ansåg sig ha betjänat klart mig och hälsade på Vix istället.
Då jag satte mig ner på sätet kom jag underfund med att han måste ha glömt att jag skulle till Örebro eftersom det visade sig att han bara tagit betalt till Grythyttan. Arg som jag var valde jag dock att strunta i det och bespara mig det samtal som jag annars blivit tvungen att inleda med snälla, rara Mats (som förmodligen var rätt trött på såväl liv som yrkesval). Jag kom fram hel och belåten, trotts att jag var livrädd över vad som skulle ske om det skulle komma en kontrollant.

I stan mötte vi först upp Mato och sedan även Kikki. Vi styrde vår kosa mot Saigon och därefter traskade vi omkring i affärer för att till sist ända upp hos Matilda. Väl där fick jag se hennes katter Gin och Tonic, de är 10 månader och redan större än alla katter jag sett i mitt liv - sammanlagt! Vi såg på film, åt glass och tryckte godis - allt akompanjerat av vårt ständiga skratt (speciellt Kikkis).

Så! Nu har ni fått en liten uppdatering härifrån också. Nu tänker jag se om det finns något kul att titta på (Antikrundan är slut...), och om inte annat får det bli en dusch.

Das flock

Den här dagen var ju... givande.
Inte för att dagen är slut eller så, men det känns lite meningslöst att göra något nu. Niklas är jättestressad och multitaskar matlagning och pluggande och jag ser på Doctor Doolittle 5 och chattar med Kikki.
Något jag saknar från gymnasiet, eller rättare sagt: det jag saknar allra mest från gymnasiet, är att träffa tjejerna varje dag. Vi var ett riktigt radargäng; Kikki - som hade det mest smittsamma och hjärtliga skrattet jag någon har/kommer att höra, Mato - som med sitt lätt förvirrade kumlasätt förgylde varje dag med saker som att ha små lässtunder för oss andra, och Vix. Vix sa egentligen inte så mycket, men genom att bara vara där och göra sina ljudeffekter så gjorde hon varje dag unik. Tillsammans började vi varje dag med att skratta och avslutade den på samma sätt, och tack vare vår gemensamma, och aningen speciella, humor tog vi det allra mesta med en klackspark. Visst, ibland så härjade vi så mycket att varje dag slutade likadant: h u v u d v ä r k. Men kul hade vi! Jämt! Skulle nästan kunna tippa på att vi var de som hade allra roligast om dagarna på medieprogrammet!

När jag i dagarna innan nyår funderade på nyårslöften så kom jag fram till en sak som jag hoppas att vi fyra tillsammans kan ta som ett gemensamt löfte: att bli bättre på att träffas, allihopa!
Sedan studenten har vi alla setts typ två gånger. Klent säger jag bara! Så vad tycker ni tjejer? Ska vi ta oss i kragen och förbättra oss? ;)

Heldag i Örebro

Dagen har spenderats i Örebro tillsammans med Kikki och Zara. Anlände till stan halv tolv och mötte upp tjejerna runt tolv. Halv ett såg vi Janina, och resten av hennes klass m.fl, på årets SkRiKa (en konsert framförd av Karonlinskas och Risbergskas estetelever samt kammarorkestern eller något sånt) och därpå gick vi till skolan för att hälsa på vår gamla textlärare Anso(-fie). Då vi hade suttit och pratat med henne i en timme gick vi vidare mot stan för att shoppa och äta, men då stack Zara hem - och så var i bara två. Två timmar senare satt jag, nöjd över mina fynd, på bussen hem.

Sidereel

Jag vill tipsa om en sida där man kan streema TV-serier! Sidan heter Sidereel och länkar vidare till olika streemingsidor på Internet. Det är där jag brukar se på bland annat Sex and the city, eftersom jag är en fattig student som inte har råd att köpa serieboxar...
Men i alla fall, om man bara låter bli att trycka på alla suspekta annonser och använder sitt sunda förnuft så man slippa virus och sånt skit!
Gjorde en idiot-guide till min kära vän Kikki för några dagar sedan och den kanske kan komma till pass nu med, så enjoy! ;)

1. 

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Hemma i Hällefors

Efter en hel dag på resande fot är jag äntligen hemma!
Resan började klockan tio, då jag satte mig på tåget från Göteborg till Örebro. Tre timmar senare var jag framme och möttes upp av Kikki på perrongen.
Vi promenerade upp på stan och kikade i diverse butiker varpå vi tog lunch på Saigong. Som vanligt blev det "Box 2" för mig, alltså kyckling med cashewnötter, grönsaker och ris. Därefter fortsatte vi leta efter det perfekta fyndet på stan, men det blev inte mer än ett par Converse för min del. Färgen konstaterade vi var närmast lik banan, alltså inte skalet utan själva bananen. När vi avklarat Najz Prajz, där Kikki införskaffade tre filmer á 30 kr styck, så knallade vi in på Burger King för att köpa en kopp kaffe. Då vi stod och väntade i vad som tycktes vara en evighet så kom Kristin, Niklas syster, gående genom dörren. Där fick jag resesällskap också, perfekt! Vi tog fyrabussen hem, och Kikki gick till jobbet.
Nu, två timmar efter att jag kom hem, har jag duschat och är i stort sett redo att slänga mig i sängen och sova.

Sista kvällen

Då var den här; den sista kvällen i Mölndal. För den här gången, ska jag väl tillägga.
Kvällen har vi spenderat vid varsin dator, jag har sett på Sex and the city och Niklas har skrivit på sitt brev som ska med då han söker stipendium. Socialt värrre, med andra ord.
Vi har för övrigt inte gjort särskilt mycket idag. Vaknade vid ett, lagade mat och sedan låg jag i badet i en halvtimme.

Imorgon tar jag tåget till Örebro klockan tio. Väl inne i stan ska jag träffa min kära Christine! Har träffat henne en enda gång sedan studenten i Juni och det kan inte vara bra för hälsan! Nej, nu får det bli skärpning! Vi ska i alla fall gå på stan och kanske ta en fika, sedan tar jag bussen hem vid fyra, då Kikki börjar jobba.

Nu ska jag försöka umgås med Niklas lite innan vi måste lägga oss för att orka upp imorgon.